Jag tror varenda väg från Idre till Geiranger är värd minst en uppsats var för sig, det fanns både bra och dåliga men ingen som var tråkig.
Om vi börjar med Idre så måste jag ju nämna vilken kanonfrukost som Paul och flickvän på Sporthotellet hade gjort åt mig fast jag var helt ensam gäst!
70an till norska gränsen var superfin fram till just norska gränsen då den gick över i 218 som tydligen kallades "kopparleden" och till en början var ett gropigt herke men kul att köra även den. 26, 217, 30, 3 och 219 var varierande kvalitet på väg med några vägbyggen men mycket underhållande att köra. Sedan kom en helt underbar fjällväg med spektakulära vyer med karga landskap och höga Berg så långt ögat nådde (vägen hette "Friisvegen") ett stort tips att köra den! E6an trodde jag skulle vara stor och tråkig men den var grym den också eftersom den gick längst med fjällen upp och ner och fler långa smekande kurvor än man kan räkna till. Route 15 var också grym och det var sjukt många vyer som man ville stanna och föreviga med kameran, Vattenfall avlöste små byar och vindlande forsar helt otroligt! Där hittade jag även Flåklypa!, jag var bara tvungen att ta en sväng upp i berget men avbröt ganska fort då jag inte kunde se något annat än små stugor längs med vägen och det kändes inte som att det var en turistväg, men själva berget var ganska likt från filmen iallafall.
Varken första eller sista gången jag fick se upp för djur, men den enda gången jag tog fram kameran.
Nästa avfart var till 63an mot Geiranger som redan från start var kurvig och fin, här höll jag på att åka in i en flock med galna får som knallade runt på vägen direkt efter en finfin kurva där jag la ner lite extra... Det var inga problem att sakta in i god tid men hade dem varit lite närmre själva kurvan så kanske asfalten fått käka krashpuckar eller jag fått käka fårstek :). Hur som helst så fortsatte jag på vägen tills jag kom fram till avfarten till Dalsnibba, jag betalade 50nkr tullavgift och åkte upp på en vindlande grusväg och när man möts av stora turistbussar var det ganska roligt och skönt att vara hojjburen. Utsikten var vacker, man såg hela vägen ner till Geiranger och jag reflekterade över att det ibland kändes som att det inte fanns någon riktig anledning till att dra vägen så kringlig som den var, inte att jag klagar för egen del men det vore kul att få veta anledningen.
Vy från Dalsnibba
Jag fortsatte mot Geiranger och det var en helt otroligt kurvig väg med extrem lutning ner, ner, ner för backen ner... Mitt i detta så börjar jag inse att man troligen behöver åka en sådan väg mer än en gång för att verkligen ta in allt... Grymt!
När jag närmade mig Geiranger så såg jag två Hurtigrutbåtar som höll på och böt plats nere i fjorden. Grymt det med!
Hurtigruten båt
Ett foto taget från Ørnesvingen (tror jag den hette)
Jag vet att det blir en MASSA superlativ här men det är så det känns!!
I morgon skall jag åka Trollstigen och försöka hitta några lämpliga färjor som tar mig väster över geirangerfjorden och sen hem, jag ligger oerhört bra till i tid så jag hittar nog på någe bra även i morgon.
Mer vy-porr fotat på en avstickare jag gjorde när jag körde fel på väg till färjan över till Eijsdahl
Nu är jag officiellt helt slut och kommer troligen att snarka så hårt att jag överröstar den lilla forsen som rinner precis utanför stugan med fjordutsikt som jag hyrt över natten (400nkr/natt). :)
Nangiala?
Livet är underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar